Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
De satte åter av i vild fart, Snyftningar stego
upp från deras bröst, men medan de sprungo smalt
kvinnan samman och blev till en mager hetsande
skepnad, med bleka ögon som stodo fulla av brunst.
De tyckte att hon jagade dem framför sig med
piskrapp. Och för dem hade natten nu blivit det
värsta av allt: en rasande kvinna som ville åt dem.
Flämtande kommo de fram till gästgivargår-
den. De öppnade dörren, och den for igen i en hård
smäll som väckte gästgivarparet som sovit i sin
kammare.
Greven torkade sina rinnande ögon. De trippade
nu så försiktigt och tyst uppför den knarrande
trappan. Faran var över. Men när greve Gusten
stod på tröskeln, kastade han en övergiven blick
på den söta Kiss, som äntligen log, och på den lille
Elias Vanselin, som ännu hade kalla och skakande
händer.
— Kom in till mig, när ni tagit av er, sade han
ömt nickande med sitt svullna huvud.
De nickade lika ömt, och en smula förtröstans-
fullt också, tillbaka.
— Vi skola alltid hålla ihop, sade de suckande
och leende.
Och inne i sina rum skyndade de att kasta av sig
sina kläder därför att de visste att deras vän vän-
tade på dem med ett hopp som inte skulle bli be-
sviket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
