Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
XXVIIIL
De fyra vännerna på landsvägen hade hört rätt.
Det var en kvinnas suckar och skrik som nått dem
utanför Eka gamla fridfulla gård,
Det var Adéles skrik de hört och sprungit som
galningar för. Hon låg nu tyst och stilla utsträckt
framför trappan. Om hennes hals snodde sig som
en orm det smutsröda draperiet, som till sist visat
sina hemligheter.
Allt var tyst. Adéle log i döden ett beskt litet
leende som föreföll sällsamt levande, som om hon
plötsligt skulle slå upp sina döda ögonlock och
triumferande ropa:
— Vad vär det jag sade?
Arrendatorn stod blundande stödd mot dörren
som ledde ut till gårdsplanen, Han rörde sig inte.
Genom hans hjärna virvlade nattens händelser.
Natten vred om hans hjärna som en vridkran bru-
kar gnisslande vrida om ett vått lakan vid tvätten.
Hur hade det egentligen gått till att Adéle nu låg
här död framför hans fötter?
Han hade kommit hem sent till kvällen, och de
hade ätit under tystnad. Då och då hade han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
