Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
stulet givit Adéle en blick. Hennes ansikte var som
belyst av ett vitt sken. Ja, det lyste, Han tänkte
på hur Stellan sagt att Adéle talat illa om hela
Eka den korta stund de varit hos henne. Var det
därför hon höll sig så tyst nu? Hade äntligen alla
onda ord trängt ut genom hennes porer som illa-
luktande svett? Medan han satt där vid kvälls-
bordet och gav akt på Adéle, kröp ett raseri in i
honom som han aldrig förr känt. Eka smutsade
hon för främlingar. Petra och Angela hade hon
spottat på. Han kramäde hårt om gaffeln. Det
flimrade för hans ögon. Men samtidigt överfölls
han av en stormande fröjd. Nu äntligen kände
han kraften att döda. Här skulle bli en tyst frid i
arrendatorsbostaden. En väårflod skulle komma
strömmande, skölja bort Adéle och göra allt så
skimrande rent efter henne. Nu lossade snöns is.
Nu smälte drivorna upp i skogarna. Det klara rena
vattnet for genom mossarna, dansade över stenar-
na i vild längtan att nå detta besudlade hus. Och
i vattnets spår växte sakta och susande en ny vår-
lig värld upp med gröna grässtrån och små för-
föriska blomknoppar.
Adéles ansikte lyste vitt i skenet från lampan
över bordet. Alltjämt teg hon som en som blivit
tom på ord och meningar, Hennes magra händer
voro dock fulla äv liv, Fan måste följa deras
rörelser. Snart skulle händerna slappna och falla.
Han förlängde denna sista måltid genom att äta
långsamt och betänksamt tugga maten. Medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
