Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Stegen därute kommo närmare. Snart skulle
han vara inringad. Snart skulle han inte längre
kunna nalkas Petra von Pahlen. Men här i hennes
säng hade han redan avlägsnats ifrån henne. Livet
hade obönhörligt stängt sin dörr för honom.
— Jag kan inte. Jag är slut, viskade han.
Petra hörde honom, Det var blott så omöjligt
att föreställa sig Tord som en bruten man. Också
hon lyssnade nu till stegen utanför, Ofrivilligt kröp
hon samman i bädden, slöt sig åter inom sig själv.
Hon pressade samman benen, skyddade de nakna
brösten med händerna. Också hennes ansikte blev
slutet och orörligt.
Men hon stod inte längre ut att höra Tord gråta.
Hon sträckte ut handen och snuddade milt vid
hans ansikte. Handen blev våt av tårar. Då tog
hon honom i sina armar. Hans huvud sjönk ned
mot hennes bröst. Hon vaggade honom i sin famn.
Och åter tyckte Tord att han vilade i sin mors
stora hand. Hon hade kommit tillbaka, och nu
skulle han vara hos henne för alltid. Skymningen
tätnade i rummet. Blomman var nu som en bleknad
droppe blod mot det vita fönsterbrädet.
Då steg Petra långsamt upp och klädde sig.
Och för varje plagg hön nu tog på sig tycktes hon
bygga upp en fängelsemur mellan sig och Tord.
Så var det för Tord där han med sänkt huvud satt
och såg på henne. Men när hon skulle häkta till
blusen över brösten, sköto de fram bakom sidenet
ännu trotsigt spända därför att de inte tröttats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
