Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
— Säg att det blir en flicka, viskade Angela
barnsligt.
— Javisst, sade Petra. Nu är hon snart här.
Och Angela blev åter hjälplös och liten, där hon
låg i den stora sängen.
— Förr brukade du stoppa om mig, mumlade
hon.
Och då böjde sig Petra över Angela och lade
täcket till rätta och strök över kudden med lätta
händer,
Men det kom stunder, då Angela i vild ångest
kastade av sig täcket. Hennes ansikte blev rött
och blodsprängt. Ädrorna vid hennes tinningar
svällde. Hon försökte att inte skrika, men hon
kved som ett djur. Som genom en dimma såg hon
andra gestalter röra sig i rummet. Betty, som
kommit farande från Ekered med ögon som strå-
lade av förtjusning, Agda som ibland smög sig
fram till hennes säng, men inte kunde hjälpa henne,
Frideborg som ängsligt tittade in, barnmorskan
som rörde sig med stor säkerhet bland dessa oro-
liga människor.
Men Angela sträckte sig efter Petra som med
stadiga armar höll om henne. Det kändes skönt,
när Petra tryckte sin hand mot den värkande ryg-
gen. Det var som om Petra hjälpte barnet, sköt
det framför sig genom smärtorna.
Ibland sjönk Angela in i en dvala, Då var hon
tillbaka i sina föräldrars stad. Hon hörde sin mors
röst och gick till skolan över kullerstenarna medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
