- Project Runeberg -  Från fronten i väster september-november 1914 /
146

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag vid Eclisfontaine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här ligger en som fått ett skott tvärs genom
underlivets omtåligaste organ. Han är så blek som
hans solbrända och i skyttegravarna väderbitna hy det
tillåter och hans puls är försvinnande svag. Men hans
ögon stå vidöppna och hans blick vandrar långt bortom
jorden bland obekanta land. Andra bilder ser han
nu än nyss i skyttelinjen. Vilken himmelsvid skill-
nad! Från oron därute i stridslinjen är han redan
på väg till den stora, långa vilan. Det är svårt att
giva namn åt den hjärtats bedrövelse som grep även
vandraren från norden inför den namnlöse soldatens
tysta dödskamp. Mitt i salen bland alla kamraterna
föreföll han ändå så ensam och öyergiven. Och
aldrig kunde man undgå att tänka på de hemma-
varande, som hoppades och som snart skulle gråta.
»Han lever icke till soluppgången?» frågade jag
chefläkaren. »Nej, han har redan börjat att kallna.»
— Men de tappres minne det lever.
En skolbyggnad helt nära kyrkan var likaledes
tagen i anspråk av fältsjukhuset. I alla dess salar,
där eljest franska barn få lära sig »liberté, égalité,
fraternité», lågo nu sårade tyskar. Även här hade
man en tydlig förnimmelse av tung dvala och trötthet
intill döden. Ett av skolrummen hade ordnats till
operationssal. I fält får man reda sig så gott man
kan och man gör det bästa möjliga av de resurser
som stå till buds. Ett par unga kirurger stodo, helt
vitklädda, vid en bordskiva på höga bockar, där en
levnadsfrisk och vacker soldatyngling blivit upplagd.
Han hade fått båda fotterna genomskjutna, men var
ändå glad och munter. »Låt bli att skära i mig,»
gade han ifrån med övertygelse, En barmhärtighets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 12 01:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frontvast/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free