- Project Runeberg -  Från fronten i väster september-november 1914 /
147

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag vid Eclisfontaine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barmhärtighetssyster, den enda som fanns så långt fram — ty eljest
härskar uteslutande militär organisation i den
egentliga krigsorten — klippte upp det första förbandet,
som av blodflödet var hoplevrat till en enda massa.
Ont gjorde det, när kakan bröts upp och såret
blottades, men soldaten bet ihop tänderna och sade inte ett
kvitt. Vänstra benet var krossat ovan fotleden och
även en oinvigd kunde se, att det var ett mycket
otäckt sår. För ögonblicket kunde intet göras åt
saken. Han fick spjälor och ett nytt bandage och
tackade så hjärtligt för att de varit snälla emot honom.
Sedan blev han av två sjukvårdssoldater buren till
en ledig bädd och tycktes besluten att bara sova ifrån
alltihop. »Får han behålla sina fötter?» frågade jag.
»Ja, med den ena är det ingen fara; men den andra,
som just blivit omlagd — jaja, vi få se om tre
dagar; nog skall jag göra mitt bästa, men...» och
han skakade på huvudet.

Ett antal tillfångatagna sårade fransmän hade för
tillfället blivit lagda på halmbäddar i ett
magasinsrum. Här skulle de få sin första skötsel. De höllo
som bäst på att äta bröd och en mustig varm soppa
på ris och grönsaker. De åto med strykande aptit
och tycktes vara vid gott mod; ett par voro till och
med skämtsamma och skrattade åt varandras
anmärkningar. På min fråga huru de hade det, svarade en:
»min herre, om vi hade haft det så bra som nu under
de sista femton dagarna, så hade det inte gått någon
nöd på oss.»

Ute på gatan stod en hel flock sårade, både
tyskar och fransmän, och längtade att få komma in
för att få vård och skötsel. Striden pågick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 12 01:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frontvast/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free