- Project Runeberg -  Från fronten i väster september-november 1914 /
158

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag i Dun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tilltygat en annan strävpelare och flera närbelägna
gravkors. Stora block ha i fallet krossat en alldeles
invid kyrkomuren befintlig flat gravsten. Kring
urtavlan i tornet synas flera hål efter
granatkarteschskrot och ett litet hus bredvid kyrkan har blivit
förstört av två granater.

Vi gå ut på kyrkogården och styra först våra
steg till bröstvärnet på branten. Härifrån öppnar sig
en storartad utsikt. Rakt under oss ligger Dun som
en liten karta, och vi se förträffligt alla de hus, som
de franska projektilerna härjat. Och Maasdalen ha
vi också i fågelperspektiv med i söder den nästan
utdöda vägen till Verdun och i sydväst vägen till
Romagne och Varennes, som vanligt full av hela
radband av trängkolonner, ryttare och tutande biler.

De dödas vilostad erbjuder en gripande anblick.
Mitt ibland gravvårdarna har en granat slagit ned
och bildat en ny grav, som dock icke blottat någon
av de döda. Men nu råder friden bland dessa franska
kors, som ofta prydas av brokiga pärlkransar och där
enkla, men talande ord förråda saknaden och sorgen:
Nos Parents, Regrets, Souvenir.

För oss äro alla dessa namn okända. Det är
anspråkslösa borgare i Dun och bönder i dess
grannskap som vila på kyrkogården. Men vårdarna äro
alltid dyrbara och vackra och man ser att även de
fattiga gärna offra sina besparingar för att hedra sina
käras minne i de dödas stad.

Hur enkla äro däremot icke de vårdtecken som
rests över soldater, vilka dött på sjukhusen i Dun!
Två korsvis hopspikade träribbor, det är allt. Där läser
man sådana gravskrifter som följande: Ein

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 12 01:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frontvast/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free