Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Glasögonkarlen åter ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»På de vise! Herre gulla, att jag stackars suput inte
ska vara värd att komma när en så’n Guds ängel –.»
Ladd-Pelle vände tvärt ifrån barnen, gick ensam in i
tomma, men nu så snygga stugan. Han satte sig
invid spisen och snyftade som om all glädje i lifvet flytt
honom.
Gråhunden, som belåten sett det misshagliga
sällskapet draga iväg och ute på lill’trappan hviftat muntert
afsked med svansen, gnällde nu jämmerligt och deltagande,
när han inne i stugan fann husbonden i så tungsamt
sinnelag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
