Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 7. Skingrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUNDE KAPITLET.
SKINGRADE.
Det väckte nog icke så stor uppmärksamhet hos folket i den stora fjällbyn, när de sågo skaran af barn
draga därigenom. Det var en så alltför vanlig syn
i dessa tider att se uthungrade, hela hushåll ge sig iväg
för att bedja om lifsuppehälle.
Frostmofjällsbarnen drogo enligt Ladd-Pelles råd direkt
ner åt älfkanten till. De voro ängsliga och försagda att
börja med, gingo i saknadens tal om Glasögonkarlen.
Men det var så grant med den myckna snön, och så
fritt och lustigt att komma ut, så de kände sig slutligen
riktigt nöjda och muntra på morgonkvisten. Det klarnade opp i luften och drifvorna stodo i höga vallar längs
vägkanten. Så lustiga voro de också, de tunga drifvorna.
De hade hängt sig som tjocka hvita fällar öfver taken,
fällar, som hängde ner ända emot fönstren. Enbuskar
och smågranar hade höga roliga toppmössor på sig, och
längs de gamla gärdsgårdarna veko sig snödrifvorna öfver dem, som tjocka, hvittulliga klädesplagg.
Så det var så mycket roligt att se denna dag. Röda
tvåvåningshus och små grå stugor brydde de sig inte så
mycket om. I alla dessa var allt bra likt som hemma
i deras socken. Kvinnfolk, som klefvo i snön öfver knäna
för att komma ut till ladugårdarna, hvilka lågo nersjunkna i de hvita drifvorna, barn, som sopade och skottade trappsteg och stigar, samt karlar, som sysslade med
körredskap och beredde sig till timmerdrifning på skogen.
Framemot middagen gingo barnen in i en röd storgård i slutet af den stora byn. Mat fingo de där, bröd
och kokt strömming. En vril kärnmjölk sattes äfven
fram åt dem på spisbänken.
Men de gingo tysta och modstulna därifrån. Matmora, som gifvit dem Guds lånet, hade sett så bister ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0054.html
