Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Skingrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade liksom fått annat humör sedan hon fick bättre på
fötterna och slapp det svidande skoskafvet.
»Jag tyck en är int god för te komma fram i snön
här, jag», puttrade Månke, som just var midt inne i en
drifva.
»Men jag går efter drifbottnarna jag», flämtade Per-Erik,
»det bli lite fram och tillbaks, men jag orka rakt int
med te klifva igenom för jämnan.»
»Tror du det är mycket långt kvar te bys», frågade
Maglena hviskande, och smög sin hand fast i Antes ena
hand.
»Jag tror nog int de», svarade Ante, som med uppspärrade ögon försökte tränga igenom de vildt hvirflande,
piskande snöflingorna.
»Vi mått stanna och stoppa om småstintena först, så
dom få de varmare, så ska vi gå på fortare se’n.»
Ante vände sig åt kälken. Han tyckte i snöskimret
att det såg så underligt tomt ut där. I ett par steg var
han invid den. Han gaf till ett skrik, ett hest, underligt
utrop. Ett sånt skrik hade väl syskonen aldrig hört ifrån
Ante, som alltid höll sig så tyst och allvarsam.
»Hva i fridens dagar är de åt dej, gosse», ropade
Anna-Lisa till.
»Märta-Greta –! Ni mått väl si – Brita-Cajsa, hörer
du!» Ante skakade lif i Brita-Cajsa, som sof stadigt.
»Hvar är Märta-Greta?»
»Int vet ja, hon ha ju teta här fö jämnan.»
»Kan ni gå vägen fram ensammen nu, så går jag tillbaks efter Märta-Greta», sade Ante beslutsamt. »Gå bara
så pass fort att ni håll värmen i er, och håll er mellan
granprickarna.»
»Ja ni mått göra som jag säj», upprepade Ante myndigt, men med ett djupt bedröfvadt utseende, nu till, då
syskonen uppgåfvo ett tjut af skrämsel, sorg och fasa att
bli lämnade ensamma, utan Antes tryggande skydd.
»Du Anna-Lisa må väl kunna tiga, och ni också, som
är manfolk. Jag mått gå vägen tillbaka och si efter
Märta-Greta. Hon kullra nog åf kälken straxt, när Maglena hade gått åf medarna. Kunde du inte ha fått stå
där, så hade du sett de. Jag skulle latas jag förstås, och
int dra så många.
»Ja, käre dej ampes (ängslas) int öfver de nu, int», snyftade Maglena. »Gå och sök lill Märta-Greta våran. Vi ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
