Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ester hade dessa första riktiga vårdagar
oupphörliga blixtlika små visioner av sin barndoms garderob.
Hon var omgiven av människor. Då borde hon ju
inte känna sig ensam. Men bon vände sig än till den
ena, än till den andra med sitt vackra intagande
leende, längtande efter att få känna sig i förtrolig
gemenskap med dem alla, men förtroligheten kom
inte. De voro allesammans artiga och vänliga mot
henne, men som man är artig och vänlig mot en
främmande människa. Ester lockade aldrig av
fröken Steen det glada skratt, som ljöd från Kristers
och hennes platser i trädgården, inte heller lånade
herr Moustik henne sina böcker, vilka han så gärna
lämnade åt justitierådinnan, som dock skämtsamt
klagade att hon ingenting begrep av insekternas liv.
Varför kunde inte Ester vinna denna förtrolighet?
Fattades det henne något? Många aftnar, då hennes gäster
samlades kring salongsbordet efter middagen,
grubblade hon häröver, uppmärksamt betraktande var och
en. Hon tänkte inte på att hon aldrig själv gav några
förtroenden. Ingen ger utan att få något i stället. I
gengäld för sina egna förtroenden skulle hon fått
de andras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
