Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afton kom doktor Stefan. Han hade försummat
Krister en tid, emedan han själv haft mycket att göra,
men Krister tycktes ju inte heller ha behövt honom.
Doktorn blev ett ögonblick stående i salongsdörren
utan att någon märkte honom.
Han omfattade allesammans med en snabb blick,
såg dem, som man ser in i ett rum på en scen, där
de deltagande samlat sig i grupper och genom sin
placering ge en antydan om vilka som intressera sig
för varandra och vilkas fortsatta spel kan vara ägnat
att sätta parketten i spänning. Liksom han sett dem
den där morgonen i solskenet i trädgården, lade han
nu åter märke till Krister och fröken Steen. Krister
visade fröken Steen några fotografier ur ett album,
och hon böjde sig fram mot honom, ivrigt, nervöst,
med ett egendomligt leende. Justitierådinnan i en
mörkbrun sidenklänning, mager och högaxlad, stod
vid den öppna spisen och lyssnade till herr Moustik,
som ivrigt samtalade med henne, under det att han
sträckte fram händerna mot brasan. De långa fingrarna,
genomskinliga och vinröda i brasskenet, sågo icke ut,
som om de hörde till honom, de gungade osäkert upp
och ned som urklippta figurer i ett skuggspel. Vid
den stora flygeln i hörnet spelade fru Åström en
soldatvisa, där ett tema med trumvirvlar just kom fram,
men hon spelade det dämpat, så att man i stället tyckte
sig höra det avlägsna trampet av en soldattrupp. Ester
satt ensam i soffan i färd med att slå i kaffet. Hon
lyfte den tunga silverkannan och såg i detsamma mot
dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
