Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka till hans famn. Han kunde inte hjälpa, att
han blev sentimental vid den tanken.
Nu hjälpte han henne av med kappan och hatten.
Hon sjönk ned i soffan och började prata hit och dit
på sitt lustiga sätt om bagateller, om saker som hänt
henne, om att en herre förföljt henne en afton på
gatan, om herr Moustiks dotter och om Ester och
Stefan.
— Du skall se, att de bli kära i varandra, sade hon.
Han är det då säkert. Men Ester vet jag aldrig, hur
hon är beskaffad. Allting förefaller så främmande för
henne, allt det där som vi andra ta som vardagsmat.
Han lyssnade leende utan att egentligen höra på.
Under tiden satt han och såg på henne och tänkte
på vilken glädje och lust denna finlemmade varelse
med de skimrande ögonen beredde honom. Han dröjde
vid hennes röda mun, som sminkstången, vilken hon
så gärna begagnade, givit en söt, litet giftig smak,
vid kindernas mjuka rundning och den vita breda
pannan, där håret föll ned i en jämnklippt lugg, som
på en tavla av en galant fransysk dam, vilkens bild
han en tid under pojkåren ägnat en svärmisk beundran.
Hans blick gled vidare för att fröjdas åt andra
skönheter: brösten som stodo spända under blusen, utan
den tyngd och fyllighet som eljes är den mognade
kvinnans kännetecken, höfternas strama rundning, de
långa benen, vilkas linjer syntes under den åtsittande
sommarkjolen. Hon hade överlämnat sig åt honom,
och fastän han väl förstod, att detta för hemie inte
hade samma betydelse som för honom själv, var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
