Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- .38 -
ni, fröken Emilie, härefter hos mig — hvad jag förr
aldrig ens har tänkt på att medgifva någon annan
kvinna — en plats vid sidan af Leonora — som en,
hvilken är helt och hållet olik henne, och kanske —
på sitt sätt — lika mycket värd. (Han tager hennes
hand. Emilie, som förgäfves sökt behärska sig, gråter
nu stilla.)
LEONORA (från matsalen).
Emilie! Men Emilie . . . (Till Max.) Men, hvad
har ni då gjort henne?
emilie (med ansträngning).
Intet. Det är bara jag, som . . . (Okonstladt i det
hon lutar sig emot Leonora.) Förlåt mig, Leonora —
han reser!
leonora
(i det hon med armen om Emilies lif följer henne mot
dörren till kabinettet, lågt, utan att se på Max).
Kunde han då stanna?
(Max har dragit sig en smula tillbaka, står orörlig
utan att se efter dem. Innan de ännu gått öfver scenen,
kommer Hans in från matsalen. Leonora vänder på
hufvudet och lösgör hastigt sin arm från Emilie, som ensam,
med näsduken ännu för ögonen, går in i kabinettet. Ett
ögonblicks paus, medan de alla se på hvarandra.)
max
(tager sin hatt, bugar sig för Leonora).
Farväl, fru Leonora. Tack för allt.
leonora
(räcker honom handen, som han kysser).
Farväl, min vän.
(Max bugar sig afmätt för Hans, utan alt
räcka-honom handen och går hastigt ut genom entrédörren.)
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
