Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom och uppfostran (1795-1813)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOM OCH UPPFOSTRAN.
5
Följande dråpliga exempel på faderns starka politiska
inträsse, liksom på moderns praktiska sinne och för öfrigt
en lika lärorik som roande tidsbild, har Anders Fryxells
yngre broder, den nyligen i hög ålder aflidne prosten
Olof Fryxell på Ör (Dalsland) meddelat:*)
»Då Adlersparres armé genomtågade Karlstad på väg
till Stockholm för att afsätta Gustaf IV Adolf, befann sig
just prosten Mattias Fryxell och hans fru inne i staden
(antagligen för att hälsa på sin son Anders, som då gick
i skolan där). Vid underrättelsen (nämligen om hvad ryktet
förmälde angående Adlersparres afsikter) blef prosten utom
sig af vrede, och hans hustru hade stor möda att på kvällen
förmå honom gå till sängs, i förhoppning om att han skulle
lugna sig, när han fått sofva på saken. Men nej! Knappt
hade han på morgonen vaknat, förr än han utbrister: ’Nu
vet jag, hvad jag skall göra, jag skall gå till torget och
tala för soldaterna och säga, att vi styras illa, ty det kan
ingen neka, men att kungen icke rår därför, ty han är
ett dumhufvud, utan tjufvar och skurkar ha tagit
regeringstömmarna, och de äro skulden till Sverges olyckor. Vill
Adlersparre jaga bort dem, så gör han en god gärning,
men vill han afsätta kungen, som är en hederlig karl och
vår laglige konung, så är han en upprorsmakare, som bör
halshuggas. Detta skall jag ropa ut, så det dånar i
knutarna.’ Hans hustru, som kände mannens oförvägna
sinnelag, blef dödligt förskräckt och föreställde honom det
lifsfarliga och ändamålslösa häri, men utan värkan; hon
bad, hon grät, förgäfves! Då, i sin ångest, hittade hon på
en kvinnolist. Hon tog sin mans ’permissioner’, lade dem
i en byrålåda och gömde nyckeln. Sedan prosten, såsom
då var brukligt, druckit sitt morgonkaffe på sängen, steg
han upp för att kläda sig. Strax därefter hörde
fruntimren honom ropa: ’Hvar äro mina byxor?’... Allmän
uppståndelse! Man letade och letade, men de förkomna plaggen
kunde icke återfinnas. Prosten måste alltså bekväma sig
att stanna inom fyra väggar. Til gengäld trakterades
*) Anföres äfven i A. Fryxells »Min historias historia». Detta
inträssanta själfbiografiska värk, efter författarens död utgifvet och
kompletterat af hans ännu lefvande dotter, skriftställarinnan fröken Eva Fryxell, är
jämte A. Fryxells efterlämnade manuskript samt personliga meddelanden
af hans efterlefvande och öfriga närstående, hufvudkällan för vår
kännedom om den store häfdatecknarens person och lefnadsöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
