Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom och uppfostran (1795-1813)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOM OCH UPPFOSTRAN.
7
Till
starka karlar, som »höggo ned folket som rått ris».
stor förtjusning för en del gamla militärer, som hörde till
husets umgänge, berättade den sjuårige Anders om dessa
bragder, därvid icke sparande på känsla, öfvertygelse, grym
uppsyn och kraftiga åtbörder. Detta var hans första
lärospån i berättelser ur svenska historien. Den publik
han då hade var mindre än den han sedan fick, men
bifallet var lika stort. De gamla krutgubbarna skrattade, så
att deras välfödda kroppshyddor skakades. En vacker dag
öfverraskades prästmor af den obehagliga nyheten, att
utmätning stod för dörren. Kyrkoherden hade lidit af den
vänsälle och gästfrie svenskens icke alldeles ovanliga fel:
allt för stor svaghet mot borgensbegärande, mer eller mindre
på fallrepet varande umgängesvänner och studiekamrater.
Han var för öfrigt allt igenom opraktisk i afseende på
pänningars förvaltning. Träffad som af blixten med den
obehagligt plötsliga klarhet, hvari husets undergräfda
ekonomi befanns framstå, går nu frun i huset in till sin make
och ber honom att få taga hand om affärerna: hon skulle
försöka klara upp svårigheten. Den drunknande griper efter
ett halmstrå. Icke lär kyrkoherden Mattias Fryxell i det
ögonblicket hoppats mycket af den nya affärsledningen.
Men glad var han att själf bli befriad från hvad som var
honom en plåga, och i stället få ägna sin från
tjänsteutöfningen lediga tid åt böcker, tidningsläsning och musik,
som han älskade. Men han dömde annorlunda om sin
goda Evas praktiska förstånd, när hon några år efteråt en
dag kom in på hans arbetsrum med den siste
fordringsägarens sista revers öfverkorsad. Hon hade genast skrifvit
till de farligaste fordringsägarna, och med den ingående
kännedom, hon förskaffat sig om prästgårdens inkomster,
hade hon lyckats öfvertyga dem, att det låg i deras
inträsse att ge anstånd. Sådant hade också af dem beviljats.
Sedan hade hon i egen person sörjt för den regelbundna
inlevereringen af de naturautskylder i spannmål, smör m.
m., hvarmed allmogen på den tiden hade att bestrida
prästerskapets aflöning, och efter att i behaglig tid ha fått
in produkterna körde hon dem tillika med prästgårdens
egen säljbara afkastning än till Åmål än till Uddevalla,
där den forna baltjuserskan icke drog sig för att som driftig
torgmadam själf stå och afyttra hvad hon medfört.
Vi se häraf, att fru Eva Fryxell var en praktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
