Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Studentåren (1813-1819) - 3. Pedagogisk värksamhet (1819-1836)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ANDERS FRYXELL.
denna hans ungdoms diktarperiod bevaras i den bekanta
värmlandsvisan, som är författad af honom (»Ack
Värmeland, du sköna, du härliga land» o. s. v.)
3. Pedagogisk värksamhet (1819-1836).
Strax efter slutade akademiska studier (1819) fick
Fryxell en extraordinarie lärarebefattning vid den s. k.
Djurgårdsskolan, blef efter ett par år kollega vid Maria
elementarskola på Södermalm och avancerade slutligen till
rektor, först (1824) vid Nya Elementarskolan och därefter
(1828) vid sitt forna lärovärk, Maria. På uppmaning af pastor
primarius, sedermera ärkebiskopen Johan Olof Wallin, den
berömde psalmförfattaren, grundade han äfven en högre
flickskola, den första i sitt slag i Sverge. Den fick efter Wallin
namnet » Wallinska skolan» och består ännu i dag. Fryxell
hörde till de första och talangfullaste förkämparna för
kvinnans likställdhet med mannen i synnerhet i afseende
på de förmåner, som den allmänna bildningen bjuder. Under
dessa sina skolår deltog Fryxell för öfrigt mycket lifligt
i den på dagordningen stående diskussionen om pedagogiska
frågor och utgaf 1823 en märklig och uppseendeväckande
skrift »Om enhet och medborgerlighet i de allmänna
undervisningsverken». Här uppträdde han för mer än tre
fjärdedels sekel sedan för införande af en medborgerlig examen
vid konfirmationsåldern och uppflyttande af latinstudiet
till gymnasierna-samma önskemål, som efter en
riksdagsmotion för ett par år sedan föranledt tillsättande af den
nu samlade lärovärkskommittén.
Fryxell var i mångt och mycket, såsom ju är fallet
med de flästa värkligt stora män, före sin tid.
-
Själf var han liksom så många af hans förfäder en
utmärkt skicklig ungdomslärare. Han kunde konsten att
personligen vinna sina lärjungar, och han lefde med hela
sin själ i deras och skolans värld, såsom en värklig
lärare bör göra. Han gick med sina gossar på utflykter
i skog och mark, deltog i deras idrotter och var mera
deras äldre kamrat än deras stränge förman. Men så
behöfde han icke häller under sådana förhållanden vara sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
