Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Studentåren (1813-1819)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTÅREN.
11
förkämpar spelat bort sina trumf, hälsa, krafter, anseende
och pänningar, och lämnade universitetet. Inom nationen
återinträdde snart en annan och motsatt ande, också i
bedömande af min person. Af de landsmän, som nämda
år bevistade högskolan, hade likväl ganska många blifvit
alldeles och för hela sin återstående lifstid förstörda» ...*)
I stället för att supa roade sig Fryxell under
studentåren och för öfrigt nära nog hela sitt lif på lediga stunder
med friskt idrottslif ute i den fria naturen. Han var bl. a. en
stor simmare och ledde som student en simskola för ungdom.
Annu vid sjuttiotvå års ålder var han hurtig nog att
åka skridsko, som var ett af hans stora nöjen. Hvarje
dag tog han regelbundna promenader och
kammargymnastik. Häraf mådde han väl, och detta förståndiga
lefnadssätt, tillika med en från likasinnade fäder nedärfd ypperlig
kroppskonstitution gaf honom ett långt och glädjefullt lif.
Till trefnaden vid en högskola hör naturligtvis i främsta
rummet ett godt och gladt kamratlif. I saknad af ett
sådant och, som vi se, så godt som utstött ur kamratkretsen,
vantrifdes Fryxell i Uppsala, skyndade sig att aflägga sin
examen och begifva sig därifrån, hvartill äfven ekonomiska
skäl medvärkade. Väl synas förhållandena ha något bättrats
under de bägge sista år han vistades där, men sårad i
sina kamratkänslor redan från början hade han svårt att
återvinna jämvikten. Han kände nog också fortfarande,
att opinionen, om än förbättrad, dock var i viss mån emot
honom, och någon lust att stanna vid universitetet för att
gå den akademiska lärarens bana synes han därför icke
ha haft. För öfrigt tillhörde han äfven i ett annat
afseende oppositionen: han var på den tiden god vän med de
s. k. fosforisterna, det unga kotteri, som med Atterbom i
spetsen drog i harnesk mot litteraturens gällande
auktoriteter. Senare tog dock Fryxell afstånd från fosforismens
öfverdrifter.
Under studentåren kunde Fryxell i denna poetiska tid
naturligtvis icke undgå att själf deltaga i det allmänna
värsskrifveriet. Och han hörde visst icke till de sämsta, ehuru
han med sitt alltigenom förståndsmässiga skaplynne i själva
värket var en mera prosaisk än poetisk natur. Minnet af
*) Min historias historia, s. 40 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
