Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hans historieskrifning (1822-1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS HISTORIESKRIFNING.
15
Om intrycket af hans Berättelser skrifver hans förste
minnestecknare och efterträdare i svenska akademien Hans
Forssell: »Man behöfver blott vid sidan af dessa berättelser
genomläsa de författare, som före honom gifvit vägledning
i Sverges häfder, för att inse, hvilken för den tiden
ovärderlig skatt af ungdomsglädje han tillförde de svenska
hemmen, och huru gifvet det var, att vid jämförelse med
Fryxell den höglärde Lagerbring skulle förefalla torr och
högtidlig, Fant tråkig, Bruzelius mager, Celsius svulstig
och själfve Dalin åtminstone något urmodig, för att icke
tala om Tegel och Girs, Messenius och Werwing, hvilka
väl knappt voro för ungdomen eller den större
allmänheten tillgängliga.» Efter att därefter hafva betecknat
hans berättarestil såsom en värklig konst tillägger han:
»Det är, när man följer detta konstnärsarbete i spåren
nästan öfverraskande att finna, genom hvilka enkla medel
en sådan värkan kunnat åstadkommas».*) Vi skola söka
göra oss reda för, hvilka dessa enkla medel voro.
Det, som för hvarje läsare tydligast och omedelbarast
skilde Fryxells historia från föregående framställningar af
svenska folkets öden, var det klara och lättfattliga skrifsättet.
Hvem som hälst kunde läsa dessa berättelser, utan att,
som annars var vanligt i lärda herrars värk, i åtminstone
hvarannan rad stöta på främmande ord och obegripliga
talesätt. Jag nämner med afsikt främmande ord och
obegripliga ord såsom två skilda saker. Hvar och en förstår att
sådana utländska ord, som icke ingått i allmogens medvetande,
äro obegripliga och därför icke böra användas i skrifter
för folket. Men de flästa författare förstå icke, att det
utom dessa finns en mängd lika obegripliga ord, som äro
svenska. Den, som skrifver för folket, måste uttrycka sig
i sådana ord, som antingen ingå i folkets egen språkbruk,
eller som åtminstone med lätthet af sammanhanget kunna
förstås.
Till klarheten och lättfattligheten bidrog äfven den
berättelseform han valt. Det var sagostil, icke
afhandlingsstil. Den akademiska tråkighetens höga målsmän visade
också en surmulen uppsyn. Men Fryxell svarade och sade:
» Man har om senare delar sagt, att de icke utgöra
någon egentlig vetenskaplig historia. Jag vill ej inlåta
*) Sv. Akademiens Handlingar 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
