Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hans historieskrifning (1822-1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS HISTORIESKRIFNING.
25
författaren hört från en småländsk gymnasiistad. När
ryktet om Fryxells genomresa började sprida sig genom
staden, samlades skolungdomen nästan af sig själf, och
under anförande af själfva rektorn frambar man till
ungdomens historiker en improviserad hyllningsgärd. Och
nästan ännu starkare var intrycket af beundran hos dem,
som kommo i närmare personlig beröring med Fryxell.
Om honom gällde knappast det gamla ordet »E longinquo
maior reverentia» (»På afstånd är vördnaden störst»).
Landtmätaren C. Th. Flodman i Motala, som i sin
ungdom en tid var Fryxells amanuens, har till författaren af
denna skrift meddelat följande lifliga och åskådliga
skildring af sitt samarbete med den berömde historieskrifvaren:
» Vintern 1852-53 tillbrakte jag i Sunne. Från
denna tid härrör det käraste minne jag äger från min
vistelse i det gamla järnbäralandet (Värmland). Jag bodde
nämligen alldeles i närheten af Sunne pastorsboställe, som
då innehades af den store häfdatecknaren Anders Fryxell
samt var lycklig nog att ofta vara gäst i hans älskliga
hem. Af en tillfällighet kom jag under en kortare tid i
en mera omedelbar beröring med denne märklige man.
Anledningen härtill var, att en ung student som under ett
par år varit hans amanuens, för fortsättning af sina
studier då lämnade denna sin befattning. Som Fryxell tidigt
på våren skulle företaga en utrikes resa för
arkivforskningar till Karl XII:s historia, hvarpå han då arbetade,
blef jag tillfrågad, om jag under ett par månader ville
öfvertaga befattningen såsom hans amanuens. Med största
nöje mottog jag detta anbud. Måhända kan det för en
yngre generation ej sakna ett visst inträsse att erfara
huru en nu gammal man såsom ung uppfattade och ännu
efter så lång tid i lifligt minne bibehåller den personliga
bilden af denne utmärkte berättare af vårt fäderneslands
häfder.»
» Huru olika han än blifvit bedömd såsom
historieskrifvare, är dock visst, att han mer än någon annan
sådan tilltalade fosterlandskänslan hos sin tids ungdom.
Att hans » Berättelser ur svenska historien», då de först
utkommo till ungdomens tjänst», af denna ungdom äfven
mottogos med den största kärlek, vet det släkte, som nu
till största delen afträdt från lifvets skådeplats. Må det
dock vara mig tillåtet, som ännu kvarstår å densamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
