Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hans historieskrifning (1822-1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
ANDERS FRYXELL.
Från 1869 tillbrakte han större delen af sin tid i
hufvudstaden, den enda plats, där källorna för ett sådant värk
som hans funnos tillgängliga. Icke mindre än nio resor
dels på egen, dels på offentlig bekostnad företog han äfven
till utländska arkiv (Köpenhamn, Berlin, Wien, Paris m. fl.),
där viktiga svenska handlingar finnas förvarade. Under
tiden åtnjöt han tjänstledighet från sin befattning i Sunne.
Detta förhållande, att uppbära lön för en anställning i
statens tjänst, hvilken man ej sköter, är naturligtvis i och
för sig oegentligt. Men vårt land, som ej ansett sig ha
råd att genom särskilda statspensioner bereda sådana
ovanligt framstående forskarsnillen som Fryxell en sorgfri
tillvaro, har hittills fått finna sig att genom tilldelade
statsämbeten bereda dem den belöning, som ej på bättre
sätt kunnat beredas. Säkert är, att Fryxell utfört ett större
kulturarbete i fäderneslandets tjänst genom sitt historievärk
än han skulle gjort om han offrat denna sin egentliga
lifsgärning för att sköta en syssla, som mången kunde
sköta lika bra eller bättre än han. Fryxell var nog icke
så mycket danad till präst som till vetenskapsman. Ingen
skulle däremot bättre än han kunnat fullgöra
historievärfvet. En sådan häfdatecknare födes icke ens en gång
i hvart århundrade.
Det hedrar honom också, att han aldrig skydde några
uppoffringar för att skaffa de utmärktaste vikarier, som
stodo att få. Ett godt vittnesbörd härom är det faktum,
att det till och med fanns präster med egen ordinarie
anställning, som ville lämna sina platser för att mottaga
förordnande hos Fryxell.
Fryxells personlighet öfvade en mäktig tjusning på
flertalet af dem, som med honom kommo i beröring. Den
sällsynta spridning, hans historia fick, gjorde honom till en
vida känd och berömd man, och hvar han färdades, väckte
han därför ett inträsse, som icke sällan tog sig uttryck i
personliga hyllningar. Särskilt var detta fallet, då han
besökte någon skol- eller universitetsstad. På en resa till
utlandet 1834 passerade han Lund, och af de fåordiga,
men dock mycket sägande notiser Skånska
Correspondenten» meddelar om denna passage får man ett lifligt
intryck af den hänförelse, hvarmed den lundensiska
studentkåren vid en uppvaktning utanför hans tillfälliga bostad
gaf uttryck åt sin beundran. Liknande skildringar har
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
