Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvitto - Kyrka - Lägervall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fsv. mycket vanliga sättet med insättande av någon av de
svenska ändelsevokalerna -o el. -a för mlit. -e.
Själfva ordstammens etymon antages väl med allt skäl vara
lat. adj. quietus stilla, lugn, fredlig. Dock synes nödvändigt, för
att förstå dess form utan e ock med t i alla romanska språk, att
man utgår från verbet quietare samt antager, att ordgruppen i
hithörande betydelser egentl. tillhört italienskan eller det literära
medellatinet.
Kyrka, fsv. kyrkia såsom gammal sidoform till fsv. kirkia,
kan svårligen (jfr Noreen: Altschw. Gramm. § 108:I, Anm. I)
bero på ags. cyrce, cyrice, en sen västsaxisk form för ags. cirice,
där y knappast uttalats med sådant ljud som skulle ge ett fsv.
y. Ock frånvaron av y i isl. ock dess sällsynthet i fno. (där y
kanske är tillfällig suecism?) tala avgjort emot formens engelska
ursprung. Ännu mindre kan man förklara fsv. y ur det
grekiska grundordet xυριαxή, ty detta hade fått uttal med i-ljud långt
innan lån till svenskan kunde ha egt rum. Efter min mening
får här konstateras ett fall av u-omljud, värkat av ändelse-u
på i. Man får m. a. o. antaga, att ordet en gång i
fornsvenskan ljudlagsenligt böjdes så: sing. nom. kirkia, obl. kyrkiu,
plur. nom. kyrkiur, gen. kirkna, dat. kyrkium o. s. v.
Angående ordets förhistoria i nordiska språken kan för
övrigt anmärkas, att det palataliserade andra k i fornnord. kirkia
tycks visa, att egentliga källan i första hand är icke fsax. kirika,
utan ags. cirice, som har palatalt c näst före ändelsen -e
(möjligen tillika en fornfrisisk form?).
Lägervall, ett egentl. sjöspråket tillhörande ord, som
förekommer hos Serenius 1741 i uttr. vara på lägerwall ock i
överförd bet. redan hos Grubb 1665 i uttr. råka i lägro wall, sid.
297 samt han blijr altijdh i lägre wall, sid. 459, tyckes i
Nautisk Ordb. 1840 o. hos Dalin 1853 fattas som sammansatt med
subst. läger i bet. läge för nära lä-land. Men detta subst. är
nog abstraherat ur lägervall, som är lånat av lt. legerwall,
motsv. ndl. lagerwal, däri ingår komparativen till adj. lt. lêg,
mlt. lêch, lêge, ndl. laag låg = sv. låg. Ordet betyder således
egentl. »lägre vall(en)», hvarmed menas strand åt läsidan,
hvilken ett fartyg kommit för nära, så att det är i fara att stranda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
