Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmän anmärkning. Ett -a kan i nuv. svenskan även
förekomma såsom blott utvidgande tillägg utan någon förändring
i betydelse; t. ex. ådra = åder, åra = äldre o. dial. år f., åda
= åd-fågel (i östra skärgårdarna brukad äkta svensk form för
äjder), där -a är rent svenskt; vidare ärt(a) med -a av tvetydig
härkomst; ban(a), flagg(a) ock det finska lånordet käng(a), där
formvariationen beror på främmande inflytelse; slutligen åtskilliga
huvudsakl. väl efter lat. omdanade forngerm. namn, ss. Hild(a)
o. Brynhild(a), Idun(a), Helfrid(a) o. dyl., även Valhall(a).
Till nybildning i nuv. svenskan brukas -a i följande
slags ord.
1) Personliga.
a) Appellativa förklenliga ord, vid sidan av samhöriga adj.
på -ig, i hvardags- o. folkspråket, ss. hafsa (= hafsig kvinna),
slampa ock många andra.
Anm. Nybildning av beteckningar för hon-djur, ss. fuxa
fuxsto (se ovan A. a.), är väl endast dialektisk.
b) Kvinnonamn.
α) Till mansnamn på konsonant: Davida, Oskara, Bengta,
Roberta o. s. v.
β) Till kortformer på -e av mansnamn: Janna, Kalla.
γ) Kortformer av flerstaviga kvinnonamn: Alva (för Alvhild;
även Alfa, möjl. också föreställande ἄλφα?), Berna, Göta (för
Götilda; tillika väl paralell till Svea), Magda, Magna, Marga,
Ella o. s. v.
2) Sakliga.
a) Individualiserade grundtal, sammansatta med enhetstal
(tjuguetta, trettitvåa o. s. v.) eller utgörande mångfald av tio
(trettia o. s. v., t. o. m. nittia); oftast brukas fämtia = sedel på
50 kronor.
b) Enskilda nybildningar efter speciella mönsterord med
närliggande betydelse, t. ex.
Hela = hel sup: efter halva i motsv. betydelse.
Svavla (kol-, väte- o. s. v.): efter syra såsom kemisk term.
2. a, åtföljt av i-omljud, i subst. med den-kön.
1. Etym. o. hist. Oftast ss. inhemskt av fsv. -a i nom.
sing. av svaga femin. med stam på urgerm. -iôn-, undantagsvis
beroende på tillägg i nyare tid till en form utan -a eller på fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
