Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-a i oblika kasus av svaga mask. på urgerm, -ian-. Dessutom i
ett el. annat adjektivabstraktum möjligen egentl. ersättande ett
tyskt (lt.) -e, beroende på forntyskt -i hos -în-stammar.
Det germ. suffixet -iôn-, hvars betydelse i allm. avser något
slags tillhörighet, brukades i femin. subst. betecknande kvinliga
varelser (avledda vare sig till mask. betecknande levande varelser
eller till andra ord), i sakliga konkreta, betecknande t. ex. något
som är gjort av visst ämne eller är försett med något eller har
en viss yttre beskaffenhet, även i ord med ungefär enahanda
betydelse med själva grundorden, slutligen även i abstrakta,
såväl primära som adjektiv-abstrakta. Det germ. -iôn- torde
ursprungl. hava, ss. motsv. indoeur. -iôn-, tillhört de s. k. starkaste
kasus till germ. -ian-, indoeur. -ien-, ock dessa former torde hava
uppkommit genom utvidgning med n-suffix av indoeur. -io- ock
-iâ- (resp. germ. -ia- o. -iô-) samt -i- o. -î-stammar. Särskilt
synas de germ. orden på -iôn-, betecknande kvinliga väsenden, hava
åtm. huvudsakligen uppstått på speciellt germanskt område med
n-utvidgning av femin. med germ. stam på -iô- ock -î- såsom
motionssuffix. Det germ. suffixet -în-, också väl ursprungl.
växelform till indoeur. -ien-, blev särskilt använt i femin. abstrakta.
Jfr vidare Brugmann: Grundr. d. vergl. Gramm. § 112; Kluge:
Nomin. Stammb. § 38, 80—83, 114, 116; Hellquist i Arkiv f.
Nord. Fil. VII s. 41—62.
2. Nuv. användning. Svenska femin. subst. på -a med
i-omljud ock med i språket brukliga grundord äro:
A. Gamla ord med avljud i förhållande till det nuv.
grundordet.
a) Till beteckningar för manliga levande varelser bildade
kvinliga ord (namn på hon-djur).
Gylta, fem. till galt; jfr isl. gylta o. äldre gyltr f.,
förutsättande en stam *gult- (möjligen med k för g efter s fortlevande
i sv. gris-kult, -kulting?).
Höna, fem. till hane, med avljud, som också fins i höns
(jfr t. henne utan avljud i förhållande till grundordet).
b) Adjektivabstraktum:
Styrka till stark, ursprungl. till en variant, motsv. isl. adj.
styrkr; jfr fsv. subst. styrker m. styrka.
B. Ord som motsvara sådana fsv. svaga femin. på -a eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
