Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
o
2
FREDR. TAMM
kunnista kunskap, konst, isl. höllo sta, kunna sta. samt isl. unnasta
älskarinna (grundbet. kärlek).
Ändelsen är atm. i regeln bildad med något indoeur,
/-suf-fix jämte ett föregående s, hvilket kanske delvis beror på vissa
rötters slutljud, som införlivats i suffixet, delvis på nominala
j-suf-fix. De olika vokalerna före s synas ibland höra till stamslutet
hos avledda verb, t. ex. i fsv. piœnist med biformer -isla, -esta
ock (oblik form) pianosto, isl. piönasta, fsax. thionost o. s. v., till
vb. fsv. piœna. piana, fsax. thionon o. s. v., ibland åter vara
suf-fixvokaler hos j-stammar, t. ex. i fsv. fno. angist, nsv. ångest.
lånord av mit. ångest, som motsvarar fslav, c^zosti »angustiæ>
(från slavisk synpunkt till fslav. adj. OyZÜ trång med suffix -osfi),
väl en gammal bildning med indoeur, -ti- till den j-stam som fins
i sv. ånger, isl. angr, lat. angör, angus-tus o. s. v.
Undantagsvis är kanske fsv. 4st o. s. v. ursprungl.
beståndsdel av ett ord, ingående såsom efterled i en sammansättning: i
fsv. fyllist (nu i till fyllest), mit. vulleist, vullest, motsv. fht.
folleist o. s. v. med samhörigt verb mit. vulleislen. fsax. fuliestian
o. s. v., kanske en gammal sammansatt form till got. laistjan
följa (möjligen, dock även att förklara såsom avledn. med ett
st-suffix till ett germ. verb med stam *fullai-; se von Bahder: Die
Verbalabstracta s. 79).
2. Nuv. användning. Till nuv. svenska grundord höra
utom fyllest tvänne ord på -est:
Hyllest (nu till vb. kyllä), fsv. hyllist med bif. hullest (isl.
höllo sta, se ovan).
Ynnest (till unna), motsv. da. yndest (sidoform isl. unnasta,
se ovan).
2. est: av It. -es, ändelsen i gen. sing. neutr., kanske
lånad med mellanled av da. -est, med ett i den nordiska formen
tillagt t (jfr sv. eljest ock på 1500-talet thesslikest o. dyl.) i ett
enda ord:
Tingest, på 1500-talet brukat som kollekt, neutr. i sing. el.
plur. med bet. »saker»; motsv. da. tingest c, norska tingeste n.
tingest; lånord av mit. dinges, gen. sing. av dink ting, sak,
brukad (likt sv. gods, isl. goz n., gen. sing. till det substantiviska
neutr. av adj. god) partitivt ock sedan substantiviskt; jfr i nyare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
