Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM AVLEDNINGSÄNDELSER 69
7) Andra personliga: Gunstling, (brottsling, skyddsling, se
nedan).
b) Till adjektiv, andra än de på -lig, ock till räkneord:
Främling, yngling, hvittling (väl alla tre efter It.), tvilling, tril*
Ung, förstling. Till ett adj. på -ig (ursprungl. till tyskt subst.):
myndling.
c) Till adj. på -lig, hvilken ändelse utbytes mot -Ung hos
substantiven (möjligen med något gammalt mönster av fsv.
-lin-ger jämte adj. på -liker, jfr isl. dyrlingr o. adj. dyrligr; men
väsentl. väl nyare efter motsv. paralellbildning av subst. på -ing
till adj. på -ig, se 1. ing): Brottsling, ensling, odugling, sjukling,
vekling, älskling (jfr nht. liebling).
d) Till verb: Avkomling, nykomling, uppkomling, lärling
(nht. lehrling, nyare ord, egentl, till lehr- i sammans., ursprungl,
= subst. lehre).
Anm. Ett s före -Ung ss. avledningsändelse finnes i de
redan i mom. c. upptagna brottsling, ensling (när de fattas ss.
avledn. till brott, en, vid sidan av adjektiven på -lig, som också
hava s) samt i skyddsling, bildat efter det av ett etymologiskt
icke motsvarande grundord bildade nht. schutzling.
Till nybildning användes -Ung ofta för familjenamn av
svenska ortnamn, sådana som Norfdjling, Söderling o. Sörling,
Vestling, Östling; Bergling, Forsling, Rudling, Setterling, Stad*
Ung, Svartling. Undantagsvis nybildas appellativa efter särskilda
mönster, ss. oförsigkomling (i Ny Illustr. Tidn. 23 Jan. 1897).
m: dels av fsv. -m, dels kanske lånat av It. -m,
härstammande från urgerm, -ma-, indoeur, -mo-, suffix i primära
verbalsubst, med dels konkret (aktiv el. passiv), dels abstrakt
betydelse ock i germ. språken oftast med den vokalism som tillhör
det s. k. starkaste rotstadiet (jfr von Bahder: Die
Verbalab-stracta s. 129—138); i nuv. svenskan förekommande i de med
sina grundord nu ej längre associerade orden malm, barm, töm
(si. m. vb. mala, bära, töja), samt i:
Kvalm n. (med äldre biform qualme m.) till vb, kvälja;
kanske lånord från It. qualm (jfr fsax. fht. qualm, ags. cwealm
m. våldsam död: till det starka vb. fsax. quelan dö, ish. på.
plågsamt sätt, det primära verbet till sv. kvälja).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
