Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
FREDR. TAMM
början utgången från nominala j-stammar medelst indoeur,
suffixet -lo- (fem. -la-) ock sedan associerad med verben på got
jan o. s. v. eller ock direkt bildad till dessa verb med det pä
ovan skildrade sätt uppkomna indoeur, -slo- (jfr Osthoff i Beitr.
III 335; von Bahder: Die Verbalabstracta s. 151—155; Hellquist
i Arkiv f. Nord. Fil. VII s. 159—165).
2. Nuv. användning. Svenska subst. på -sel till nu
brukliga grundord äro av följande slag.
a) Till svaga verb av 2:a konjug.
Med den-kön (femin.): Blygsel, in-, till-, utförsel, gödsel
hörsel, klädsel, känsel, körsel. skrämsel, styrsel, trängsel, vigsel
Neutr.: Stängsel.
Till ett verb på -ja: Städsel.
b) Till svaga verb av i:a konjug.: Yrsel o. gärdsel (n„
även gärdsle), hvilkas grundverb förr hörde till 2:a konjug.;
vidare följande:
Höbärgsel, sannolikt ersättande ett äldre *-börgsel. fsv.
byrgsl, till byrghia efter 2:a konjug.
Fängsel (n., ]h fånga), redan i yngsta hv.fœnxln.,
sannolikt lånat från da. fœngsel, som synes bero pä ombildning av
fda. fœ?igelse (sv. fängelse, gammalt lånord, se -else).
Samfärdsel, nytt ord, lånat från da. samfœrdsel.
c) Ett till starkt verb hörande gammalt subst. med avljud:
Betsel (till bita), fsv. bezl, besl, isl. beizl. beisl (urgerm.
*baisla-, kanske med förgerm. suffix -tio-, se Hellquist: anf. st.
5. 161, möjligtvis därjämte urgerm. *baitisla- till det faktitiva
verbet = nsv. beta}).
d) Till adjektiv:
Drygsel. sannolikt ursprungl. till ett verb, motsv. isl. drygjfi
göra dryg, öka.
Varsel (till var i bliva var, jfr varsam, varse), motsv. da.
varsel n.
Nybildning med -sel förekommer väl icke numera i
riksspråket [samfärdsel är icke, såsom Hellquist menar anf. st. s. 163,
nybildat i svenskan).
1. ska i personliga kvinkönsord, som äro avledda av
motsvarande mankönsord, men icke kunna härledas från samhöriga
adj. pa -sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
