Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mankön: av oviss härkomst, möjligtvis från början utsöndrat från
smekformer på -e till mansnamn med t i stammen? Jfr t. ex.
Svante, ursprungl. kortform till det gamla egentl. slaviska
namnet Svantepolk (fsv. Swantœpulkœr, swantapulche o. s. v.), men
kanske tidigt, såsom ofta i våra dagar, associerat med Sven.
Mäst använt i folkspråket, där man träffar namnformer som
Ante för Anders, Dante, Jante, Jotte, Svente (se Rydqvist V
220; jfr -ta i namn på kor hos allmogen i vissa trakter, ss.
brunta, granta, stjärnta, se Nordlander i Sv. Landsm. I s. 408),
finnes -te mera allmänt brukligt i mansnamnet Jonte (för
Johannes med biformer eller Jonas) ock hästnamnet brunte av adj.
brun, samt i mante (liten gosse, demin. till man) i uttrycket
pass mante.
Till nybildning kan -te användas i vulgärt språk på samma
sätt som -le för maskulina kortformer till familjenamn, t. ex.
Lunte (Lundström), Plotte (Ploman).
2. te med neutralt genus: av fsv. -te, lånat av mlt. -te,
biform (med t för d näst efter v, f vid kontraktion?) till mlt. -ede,
som ss. femin. väl är = urgerm, -iþô- (ss. neutr. kanske en
kollektivform, sål. = urgerm. -iþia-?) i:
Löfte, fsv. løfte, lyfte n. (f.), även lofte; av mlt. lovede, lofte
n. (f.), uttalat med ö ock därjämte med o (kanske efter vb.
loven lova?); jfr nlt. lövte, löfte (jämte lovte, lofte, ndl. gelofte),
motsv. mht. ge-lüb(e)de.
ter (tter) i ett par deverbativa subst.: väsentl. växelform
till der, av fsv. -ter (med t näst efter tonlös konsonant),
härstammande från indoeur, suffixet -tro-, dock här blandande sig
med andra avledningsformer, i:
Bläster (till blåsa) med r från en form med urgerm, stam
på -tra-, hvilken blandat sig med det med urgerm. stam på
-tu-bildade fsv. blaster (nsv. blåst, se 1. t), blœster, där stammen
icke har r. Vokalen œ för a kan härstamma dels från u-formens
dat. sing. med i-omljud (jfr isl. dat. sing. blǽsti o. blǽstri), dels
från själva verbets biform fsv. blœsa, utgången ur pres. sing.
blœser, äldre blœs.
Slåtter, kanske delvis, ss. abstraherat ur sammans.
slåtterkarl, -öl o. s. v. av fsv. *slattar-, gen. sing. till fsv. slat o. slœt
f. (den senare formen jämte isl. sláttr m. = urgerm. *slahti-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
