Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomman på Löfsjöfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett manligt allvar och en fast beslutsamhet stod att läsa
på den högreste ynglingens panna. Det var något, som påminde
om den unge örnen, hvilken längtar ut från sitt bo.
»Lycka och frid följe dig då, Nils. Glöm icke din vän
här i skogen; det blir tomt efter dig. Låt se, åt hvilket håll
är det, du skall resa?»
Anna såg vid dessa ord frågande omkring på de höga
bergen.
»Se der bortom berget, der den klara stjernan tindrar,
dit går min väg.»
Nils pekade med skidstafven åt det håll, han skulle resa.
»Tack för den underrättelsen! När vinterqvällen kommer,
då sänder jag dig en helsning med denna stjerna, och hon
blickar då emot dig och hviskar: »Förgät ej din Anna i
finnskogen!»
Nils och Anna voro nu komna till den snötäckta höjden
ofvanför Tallåsen. Vinterqvällen var herrlig, ehuru kall. I
norr färgade röda norrsken den djupblå natthimlen, och
Karlavagnen körde fram i ett haf af lågor. Från det präktiga
tempelhvalfvet tindrade tusende stjernor så blida och vänliga, som
om de velat tända hopp och fröjd hos hvarje lidande
vandringsman på jorden.
Tysta och betagna af det herrliga skådespelet stannade
de unga och sågo sig omkring. Vinterluften och den hastiga
rörelsen hade penslat deras anleten med rosens färg. De satte
sig ned på ett kullfallet träd.
»När kommer du åter till din hembygds dalar?» frågade
Anna.
»Jag vet icke det», svarade Nils, »men du skall nog få
höra af mig. Helst ville jag återkomma först då, när min
kurs är afslutad, men när dalarne prydas med blommor igen,
blir väl tanken på min blomma här i skogen mig öfvermäktig.»
Nils slöt vid dessa ord den unga tärnan trofast i sin
famn.
»Men», sade Nils, i det han åter fattade skidstafven, »vi
böra ej stanna här. Hör, hur det smäller i furorna omkring
oss! Låt oss skiljas och tag här den hos oss vanliga
fästegåfvan!»
Nils räckte Anna en stor och prydlig psalmbok. Med
gyllene bokstäfver voro på dess permar följande ord anbragta:
»Bok med hjertat jag dig gifver
och din vän i döden blifver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
