Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett barndomsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart kände vi igen den gångstig, på hvilken vi vandrade,
och nu visste vi, hvar hemmet var.
Ack, huru glada voro vi icke, och gamla mormor, som
ännu af bekymmer öfver oss gick ute i trädgården, gaf oss
gerna förlåtelse för allt och lade oss på hjärtat att aldrig plåga
de små, oskyldiga fåglarne: »ty det hade straff med sig», sade
hon. Derjämte omtalade hon för oss, att, om vi befalde oss i
Guds hand, var det inte farligt i skogen.
När vi sedan, trötta af färden, lade oss till ro, berättade
hon en vacker saga för oss, och önskade sitt vanliga: »Gud
vare med eder».
Med en viss vördnad betraktade vi sedermera katten, och
vi sökte belöna honom genom att fånga råttor, hvilka vi skänkte
honom.
Till minne af denna händelse skuro vi ett kors i en fura
vid skogsvägen, der vi vandrade, och här kommo vi öfverens
om, att, hur det än blefve för oss i verlden, skulle vi troget
hålla tillsamman och hjelpa hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
