Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Spectabilis vir Nicolaus de Maclauellis secretarius et mandatarius florentinus honorandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville påven rädda Kyrkans världsliga makt, så var tiden
därför nu eller aldrig inne. Julius den andre, il
pontefice terribile, renässanspåven par preference, tvekade
icke, det låg över huvud taget icke i hans natur att
länge överväga. Med svärd och brynja som en krigare
och med hostian buren framför sig som det anstår en
påve, skyndade han att försäkra sig om de länder, på
vilka Kyrkan sedan gammalt gjorde anspråk. Med
Frankrikes hjälp segrade han, och med den sluge
Ferdinand Catholicus’ och den fantastiske Maximilians
bistånd satte han en gräns för sin alltför mäktige och
segerrike bundsförvants framfart. I själva verket och
i trots av senare förvecklingar och olyckor var det
Julius II, som räddade Centralitalien från utländskt
herravälde. En märklig man, som med sitt
oöverträffade mecenatskap lade den materiella grunden för
högrenässansens konst, och som tack vare sin till
ursinne gränsande djärvhet lyckades köra en kil in mellan
Europas båda svällande stormakter.
Machiavelli har vid ett par tillfällen uttalat en
moralisk förkastelsedom över Alexander och Cesare
Borgias gärningar; icke förty försummar han aldrig
att beundra och berömma det skarpsinne och den
skicklighet, varmed deras handlingar planlades och
utfördes. Beträffande Julius ställer sig hans omdöme
helt olika — han måste giva erkännande åt Julius’
utomordentliga djärvhet och åt den ovanliga framgång, som
krönte nästan alla hans företag. Men mannen själv
eller rättare sagt metoden vinner icke hans gillande.
För tänkaren Niccolò Machiavelli voro påvens
handlingar alltför litet övertänkta. Hans känslor härvidlag
påminna om den skicklige konstmakarens, som ser sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
