Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det svettiga ansiktet och som stucko honom över
hela kroppen — förlora sin karaktär och sitt behag.
Dessa mil jarder insekter hörde tillsammans med
skogen, med denna otroligt bråda växtlighet, med denna
oändliga mängd av djur och fåglar, som bebodde
skogen, med den ångande varma luften, med dessa
diken, fulla av grumligt vatten, så att till slut fann
han behag i, vad som förut förefallit honom
förskräckligt och outhärdligt. Då han kom till det
ställe, där hjorten föregående dag hade blivit
uppskrämd, ville han vila. Solen stod alldeles över
skogen, då han passerade över en uthuggning, och sju
tunga fasaner hängde vid hans gördel. Han sökte
upp hjortens spår, kröp genom buskarna och de
platser, där hjorten hade legat. Han lade sig ned i
hjortens gömsle och betraktade runt omkring sig den
mörka grönskan, märkena efter djurets knän, de
hårda jordkokor, som dess hovar hade lösslitit och
spåren från gårdagen, och han kände en behaglig
svalka och ro. Han tänkte på ingenting, önskade
ingenting, och på en gång återvaknade i hans hjärta
en känsla av ovillkorlig lycka och kärlek till allt
skapat, så att han med en varm tacksamhetskänsla,
gjorde korstecknet enligt sin barndoms sed.
”Här ligger jag, Dmitri Olenin”, tänkte han, ”ett
så alldeles särskilt väsen, Gud allena vet, på en plats,
där en hjort, en gammal, vacker hjort bodde, som
kanske aldrig hade sett en människa och på en plats,
där kanske aldrig någon annan människa har varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
