Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
på fönsterrutan.
Så klart hade det strålat i hans
sjal, och misstankans giftiga ande kunde väl en stund
fördunkla det; men snart skulle det åter stråla af
himmelsk glans. Jag såg mig om i rummet, allt var
så hemlighetsfullt, så aningsrikt, i det bleka månske
net. En tafla, betäckt med ett mörkgrönt förhänge,
fäste min uppmärksamhet. Jag upplyfte gardinen, och
Brigitta, sådan hon var i sin ungdom, blickade emot
mig. Det var svårt att i denna sköna, blomster
prydda flicka, igenkänna den gamlas, af lidande hård
nade drag. Det varma leendet hade frusit bort, men
cittran hvilade äfven nu vid hennes lirösl. Den hade
troget följt henne.
Följande morgon stod min häst och min lagade
vagn utanför dörren. Jag gick ned för att taga afsked. Gumman satt ensam ; hon räckte mig sin kalla
hand. Alice förde mig till Brigitta, som låg på en
soffa: ”Farväl", sade hon med matt röst, men med
ett lyckligt leende, ”farväl, du var mig ett godt bud
skap." "Jag skall ej taga med mig ringen i grafven”,
fortfor hon, "den skall få sprida mera glädje på jor
den, innan dessa små förgät-mig-ej blekna.” Hon räk
nade dess små hjerlan: ”så många hjertan skall den
glädja innan den får hvila; Alice skall hafva den ef
ter mig.” — Hon satte ringen på den rodnande flic
kans hand, men återtog den igen. ”Icke ännu”, hvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
