Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
ty lian fann att don gamle var vansinnig, att det var
Rolfs bror, som lians far talat om.
"Följ mig!” fortfor gubben, ocb steg upp. Einar
följde och de vandrade uppför berget genom snår och
barrskog, lilldess de stodo framför en brant berghäll.
”Härinne slumrar hon”, sade lian hemlighetsfullt; "men
livenv kan väcka henne? • Sedan jag var så ung,
som du, bar jag med glödande kärlek sökt henne.
Ibland trodde jag, som du, alt bon vinkade mig i
forsen, i skogen. En natt satt jag här, åskan då
nade ocb alla klippors genljud upprepade dundret.
Då, vid en blixt, öppnades bergets sal och jag såg
henne! — Der bvilade bon på en granitbädd i all
sim osägliga skönhet.
Ingen slöja skymde hennes
fägring, jag bär den klar i mitt sinne; men blixten
flydde, berget slöt sig, det blef kolmörkt. Natt och
dag liar jag sedan stirrat på denna klippvägg; jag
liar slagit på den med min yxa — allt förgäfves.
Gammal och grå bar jag blifvit; men innan jag dör
måste jag säga dig livar hon slumrar, hon som du
söker.”
Gubben tog upp en stor blank knif och vände
den mot Einar, under det lian forskande såg i hans
ögon. Med en lugn blick af förtroende besvarade
ynglingen lians granskning: så stodo de ett ögonblick
tysta midt emot hvarandra. Då släppte gubben knifven ur sin hand, omfamnade Einar och sade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
