Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
af guden Thor. Under dessa timmar såg han med
undran mejselns verk och kände en gudalik kraft i
sitt bröst, en kallelse att fatta detta verktyg. Han
bad om undervisning och blef snart en skicklig ar
betare. Natt och dag genljöd nu mejselns hugg i
ateliern; men när flyttfåglarne tredje gången drogo
mot norden, följde Einar med dem.
Han återsåg
Trollhättan och sitt hem; men hans far var död och
qvarnen i andra händer. Åter vandrade han i de
tysta skogarne. Ilan var nu en man, men samma
längtan fyllde hans hjerla, som då han irrade här
som yngling. Denna längtan hade dock nu vunnit
ett bestämdt mål, det, att i sköna bilder kunna fram
ställa de tankar som lefde i hans innersta. Gubbens
ord, om den i berget fängslade sköna, sväfvade åter
för hans sinne, och då han nalkades klippan, sjöng
han en gammal sång, som ännu lefde i hans minne.
»O säg mig hvar är du, som jag haft så kär?
Var du som andra fler?
•lag söker dig fjerran, jag söker dig när,
Och finner dig ej mer.
Men aldrig jag slutar att söka, förr
An jag har funnit dig.
Men kanske du uppe i himmelen är
Uti Guds faders hus.
Då kommer jag snarligt och söker dig der,
Vid tindrande stjerneljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
