Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hugg på marmorklippan, till dess ett rent, skönt
marmorstycke fördes till hans boning.
Han arbetade rastlöst natt och dag, sommaren
gulnade till höst och denne bleknade till vinter.
Våren höjde sig leende ur snölindan; men den ifrige
konstnären arbetade ständigt lika troget på sitt verk.
Det var en skön Iduna med odödlighetens
frukter i sin famn, som småningom framstod ur klippans
marmor och konstnärens själ.
Ändtligen var den fulländad. Med klappande
hjerta såg Einar på henne. Den mörka stugan var
för trång för den ljusa gudabilden; han förde den
tidigt en morgon ut på den grönskande jorden, vid
vattnets spegel. Morgonrodnaden strödde rosor
öfver himmel och jord och de vaknande fåglarnes
chörer jublade henne till möte. Hur härlig hon stod
der i sin rena skönhet, lätt rodnande i
morgonskimret, medan en matt solstråle förgyllde de svällande
frukterna, som hon bar.
Einar stod ett stycke ifrån bilden och såg på
den. I detsamma blef han varse gubben från berget,
som nalkades. ”Jag har funnit henne”, ropade Einar.
Den gamle skyndade fram: en hänryckt förtjusning
brann i hans ögon; han slog sina armar om bildens
knän — och sjönk död till hennes fötter.
Orörlig stirrade Einar på den sällsamma grupp
som den uppgående solen belyste. Den dödes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
