Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Jag öppnar mitt hjertas portar, hon skall fara rakt
ditin. Och vore hon betäckt af snö och frusen till
is, hon skall der bli välkommen och varm. Vagnen
håller! — nej, kör förbi vår port. Det var icke
hon! —
Qvarterna gå; nu slår klockan tre qvart på nio.
Det börjar bli sent för vanliga besök. Men något
ovanligt kunde ännu komma, — Snillet till exempel;
han mäter ej tider och stunder, han är ovanlig. Sel
pekar ej den röda handen på en figur i kapprock —
just lik hans kapprock; det är han — minvän, Snil
let, den odödlige mannen, och jag skall se honom och
känna hjertat klappa för odödliga känslor och tan
kar. Hur stort, hur härligt kan ej lifvet vara! ■—
Ja, men också hur trångt, armt och tomt. Det måtte
icke ha varit han, Snillet, min vän. Han kunde då
ej ha gått förbi mitt hem, som den der kapprocken
gjorde det.
Klockan slår nio. Betjenten kommer in med
qvällsvarden för farmor och mig. Farmor dricker sin
ölost och jag dricker thé. Vi äta och dricka tyst.
Mitt hjerta slår ej mer så högt. Näppeligen kommer
nu någon vän mer på besök, och en ovän, tjuf eller
röfvare; — det är dock medelmåttigt angenämt, —
jemförelsevis isynnerhet.
Qvällsvarden bäres ut. Farmor sitter åter och
lägger sina kort; jag står åter vid fönstret. En frost-
mr jmmmm
«8ä
4 m
i.sn mn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
