Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 LANDSVÄGAR
medan den åt den andra gräfver sin fåra djupare och
djupare in i sandmon under de branta älfmjälgarna.
Här nere på vägen måste vi stanna. Här måste ni
vända er om och se tillbaka upp mot den sista åsen
mellan älfvarna. Den sista åsen har sin alldeles särskilda
form och karaktär. På västra sidan flyter Västerdal-
älfven och på östra sidan Österdalälfven, och mellan
dem båda reser sig åsen, säker och fin, som bergets
sista och yttersta gränsvakt.
Nedanför åsen breder sig slätten, och en halfmil
söderut mötas de båda älfvarna och följas sedan åt på
vägen till hafvet.
Låt oss nu köra vidare vägen fram mellan åkrar
och gärden, och till sist alldeles olofvandes tvärs öfver
en liten förhoppningsfull -rågåker, ned till älfven midt
emot Läånggropen och snedt emot kyrkan.
Där var den gamla öfvergången öfver älfven. Där
var flottbron och där var näset, där älfven var smalare
och mer lätt öfverkomlig än på andra ställen.
Hvarken flottbron eller näset finnas kvar numera.
Flottbron flyttades ett litet stycke längre nedåt samma
är som nya landsvägen anlades på 1840-talet, och näset
är längesedan bortsköljdt af älfven. Om det inte vore
så lyckligt att den lilla gården till höger om vägen än
i dag bure namnet »Älfnäs», liksom för att bevara
minnet af näset i älfven, skulle man ju kunna tro, att
allt talet om näset bara vore en saga.
Om näset berättas en gammal historia från den tiden
då flottbron låg kvar här. Det sägs att bönderna, som
kommo körande med sina foror, brukade af sparsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
