Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Adolf hörde dessa ord, blev han så hänförd
av åtrå att få se den undersköna prinsessan, att han
önskade Febi vingar eller Fausti kappa för att hastigt
som blixten kunna hinna målet för sin längtan, och
han föresatte sig att våga det yttersta för att vinna
det ljuva nöje, Sefyr beskrivit. Han skyndade sig
därför att fråga honom vad land den sköna
prinsessan rådde över. »Det heter Lycksalighetens ö»,
svarade Sefyr; »men ingen dödlig kan komma dit;
ty, ehuru man icke underlåter att söka denna ö, är
det dock människans öde att alltid söka den förgäves.
Man gläder sig icke sällan att hava funnit den,
emedan man hunnit hamnar, som man trott tillhöra denna
ö; men de äro ej på tusende mil att likna vid
densamma. Den flyttar sig ständigt, och ofta, när man
tror sig vara densamma närmast, förlorar man den åter
ur ögonsikte; ty Avunden, som icke tillåter
människorna att ens se skuggan av lycksalighet, håller vakt
om denna ö och driver bort alla, som söka den, så
att jag var dag ser många, som fikat därefter, där
förgås och finna sin undergång.»
Då prinsen hörde detta, blev han högeligen
bekymrad, och ju mera tjusande hans inbillning visade
honom denna sällhetsö, desto mera grämde det honom,
att det skulle vara omöjligt att hinna densamma; ty
likasom hoppet om en tillkommande lycka ger ett
icke ringa nöje, så ger det icke mindre bekymmer,
när man finner den väntade fröjden vara svår eller
omöjlig att ernå.
Det var nu helt sent, och den goda modern be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
