Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallde sina barn gå till sängs var i sin kammare, då
Sefyr tillbjöd prinsen sin lilla säng, täckt prydd med
rosor och andra välluktande blommor. I Sefyrs rum
var det ock mindre kallt än i de öfrigas.
Adolf lade sig till vila, men tanken på den
sköna prinsessan på Lycksalighetens ö gjorde, att
natten föreföll honom ännu svårare än den föregående
dagen med allt vad han därunder utstått av regnet
och ovädret. Han sökte skingra sin oro genom
samtal med den lille Sefyr, vilken vänligt och
förståndigt besvarade alla hans frågor. Prinsen ville veta,
om det icke funnes någon möjlighet för honom att,
medels Sefyrs tillhjälp, komma till den omtalade ön.
Sefyr svarade, att sådant vore ganska vådligt, men
att, om prinsen hade nog mod att anförtro sig i
Sefyrs händer, skulle han föra honom oskadd dit genom
vida rymden. »Jag har en kappa», tilläde Sefyr, »som
jag vill giva eder. Då ni vänder dess gröna sida
utåt, blir ni osynlig, vilket är eder så mycket
nödvändigare, som edert liv beror därav, emedan grymma
djur äro satta att vakta ön, och om de bliva eder
varse, kan ni, så käck ni än är, icke mot dem värja
edert liv.» Adolf försäkrade, att han gärna ville
underkasta sig alla farligheter, de måtte vara vilka som
helst, allenast han kunde få se henne, som redan
fängslat hans hjärta i de starkaste band; han antog
därför Sefyrs tillbud med största glädje.
Knappt hade Febus hunnit visa sig på sin
pärlevagn och sända sina första strålar till deras
bostad, förrän Adolf väckte Sefyr, som inslumrat. »Min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
