Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av sina taggar, kan jag likväl icke fara en så lång
väg utan att giva er tid att närmare betrakta alla
de under, ni möter.» Adolf betygade honom sin
erkänsla men ock det bekymmer, som nu fallit honom
in, att furstinnan över Lycksalighetens ö ej förstod
hans språk och han icke hennes. »Var ej bekymrad
häröver», sade Sefyr, »jag försäkrar eder, att denna
ljuva härskarinna snart skall lära er tala samma språk
som hon.»
Så flögo de åter, till dess äntligen den så länge
efterlängtade ön begynte synas på långt håll, då
prinsen strax fann av de behag och ljuvligheter, varav
den överflödade, att detta måtte vara den rätta.
Luften var frisk, mild och ren, vattenkonster kastade
sina klara strålar upp mot skyn, skogarna bestodo av
de kostbaraste fruktträd och blomstren prunkade
överallt med de skönaste färger; strömmarna gjöto med
sakta sorl ett vatten klarare än solen, och fåglarna
sammanstämde i toner så ljuva, att prinsen ej kunde
tro sig vara annorstädes än i själva paradiset. Själva
slottet var dock tusen gånger skönare än allt det
övriga, och att beskriva dess härliga byggnad, dess
praktfulla inredning, dess konstrika anordning, vore
icke möjligt för någon mänsklig förmåga; man kan i
alla fall förstå, att till en gudabild behöves ett
gudahus.
Sefyr lämnade prinsen i en angenäm lund,
sägande: »Jag har nu uppfyllt mitt löfte; nu beror det
övriga på eder själv.» Därpå togo de varandra
kär-ligen i famn och Adolf tackade den hulda ynglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
