Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedrövelse sin väns olycka. Så snart den grymma
gubben lämnat honom, skyndade han att försöka, om
han ej med sin ljuvliga anda kunde åter blåsa liv i
hans kallnade lemmar; men förgäves. Då tog han
honom i famnen och förde honom tillbaka till
trädgården på Lycksalighetens ö, där han nedlade honom
på den gröna gräsmattan i en ljuvlig lund, höljde
honom med blommor, satte en krans på hans huvud
och hängde hans vapen i ett träd där ovan. Sedan
högg han i en jaspissten följande minnesskrift över
den avsomnade:
»Vet, Tidens makt på allting rår,
För honom här allt vika får,
För honom skönheten försvinner;
Sitt sinne mänskan ombytt finner,
Ett ostört lugn det når ej här,
Ty lust och olust tävla där.
En evig kärlek här ej finnes,
Fullkomlig sällhet här ej vinnes.»
1 denna lund brukade prinsessan tillbringa en
stor del av dagen för att ostörd överlämna sig åt sin
sorg över Adolfs frånvaro. Huru stor blev då icke
hennes fägnad, när hon oförtänkt såg honom vara
återkommen! Hon trodde, att han, trött efter resan,
lagt sig att vila och ville först icke väcka honom;
men hennes längtan att åter få tala med sin
återkomna vän blev till slut alltför stark, och hon slöt
honom i sin famn för att få honom att vakna. Då
fann hon till sin förskräckelse, att han var stel och
kall och utan rörelse. »Adolf», ropade hon, »du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
