Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Menar du vi äro nog dåraktiga att tro sådant?»
utfor drottningen. »Ännu en gång, vem har skänkt
dig dessa ädelstenar och smycken, eller till vad
ändamål, om icke att du måtte förråda din faders
rike?» — »Sådant lärer mitt närvarande tillstånd väl
ej tillåta!» sade Florinna. — »Men varför», frågade
drottningen åter, »har du så smyckat dig? Din
kammare doftar av vällukter, och själv är du så dyrbart
klädd, att du under din frihet aldrig bar sådan
prydnad vid hovet.» Florinna svarade: »Jag har nu god
tid att smycka mig, och man bör väl icke förundra
sig över om jag använder några timmar att kläda
mig, då de övriga äro många och långa nog, under
vilka jag begråter mitt olyckliga öde.»
Drottningen gick ifrån henne helt förbryllad över
vad hon sett och hört; men för att upptäcka vad
Florinna i själva verket förehade befallde hon en
ung kvinna att dag och natt vistas i hennes kammare
under sken av att vara där till hennes uppassning.
>Nu», klagade Florinna för sig själv, »är mig betaget
allt tillfälle att tala med Fågel blå, som hittills hjälpt
mig att bära mina motgångar.» Mera kunde hon icke
säga för tårar. Hon vågade ej öppna fönstret,
oaktat hon såg fågeln flyga av och an därutanför, ty hon
fruktade, att hon därigenom skulle sätta sin älskades
liv i fara. Så förgick en hel månad, varunder hon
ingen gång tordes emottaga sin kära Fågel blå,
vilken däröver var nära att råka i förtvivlan. Han tyckte
det var honom omöjligt att uthärda längre utan
Flo-rinnas närvaro, och aldrig tryckte honom hans för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
