Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandling mera än nu. Alla hans försök att mildra
sin sorg voro fåfänga, och ingenting fanns, som kunde
trösta honom.
Frökens uppasserska, som dag och natt vaktat
på tillfälle att upptäcka hennes hemlighet, utan att
hon dittills blivit någonting varse, fann sig till slut
så trött och sömnig, att hon omsider föll i en tung
sömn. Så snart Florinna märkte detta, skyndade hon
att öppna fönstret och ropade:
>Min sköna Fågel blå,
Du till mig komma må!>
med vilka ord hon vanligen brukade kalla honom
till sig. Han hörde dem ock nu och kom genast
flygande upp till henne i fönstret, och nu blev det
en glädje å ömse sidor att åter få se varandra och
med de ömmaste och kärligaste ord försäkra varandra
om ständig kärlek och trohet! Den unga fröken var
dock så rädd, att hennes vakterska kunde bli väckt
och den kära fågeln därigenom bringas i fara, att hon
ej kunde återhålla sina tårar. Fågel blå tröstade
henne det bästa han förmådde, och så förgick natten
hastigt, till dess de åter måste taga avsked av
varandra. Frökens vakterska hade ingenting märkt, och
de trenne följande nätterna avlupo lika lyckligt, men
under den fjärde vaknade uppasserskan, och då hon
fann, att något var på färde, låtsades hon om
ingenting utan låtsade sova och lyssnade noga på allt vad
som talades. Hon hörde en späd röst, som sade
hennes fröken många ömma och vänliga ord, vartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
