Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bryderi, ty avskedade man Storhjärta, så kunde han
lätt förstöra både folk och land samt göra sig själv
till konung; och gåve man åter krigsfolket avsked, så
vore det ännu sämre, ty då kunde Storhjärta ännu
lättare göra allt vad han ville. »Bida ännu något
litet», sade konungen till krigsfolket, * jag vill söka
uttänka ett medel att på fint vis avlägsna den där
Storhjärta.»
Sedan nu konungen hade betänkt sig, lät han
kalla Storhjärta och sade honom, att han rätt väl
visste vad för en stor och tapper kämpe han vore;
därför skulle han nu också hjälpa sin konung emot
tvenne jättar, som hade sitt tillhåll i en stor skog
och tillfogade hans folk mycken skada genom röveri
och våldsbragder. Han skulle få hundra ryttare till
biträde, och om han väl uträttade detta värv, skulle han
bliva konungens måg och få halva konungariket till
bröllopsgåva. I sitt sinne tänkte konungen
emellertid, att detta värv bleve Storhjärta omöjligt att utföra,
och att han på detta sätt bäst kunde bliva kvitt den
farliga tjänaren.
Storhjärta svarade utan att besinna sig, det han
vore färdig att göra konungen och riket denna tjänst,
men att han alldeles icke behövde de hundra ryttarna
till biträde.
Han förfogade sig nu till skogen och lät sina
ryttare stanna vid skogsbrynet, varefter han gick ensam
in i skogen, lyssnade och tittade. Det dröjde ej länge,
förr än han fann jättarna sovande under ett träd och
snarkande så hårt, att grenarna på träden runt omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
