Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag nu vore hos min mor igen», blev denna önskan
på ögonblicket uppfylld.
Man må nu döma om Andalos’ känslor, då han
vid nedstigandet från trädet fann prinsessan borta med
både hatt och pung! Under det han sökte leta sig
ut ur skogen, påträffade han åter ett vackert äppelträd,
och hungern dämpade hans ovilja för den förtretliga
frukten. Han klättrade nu för egen del upp i detta
träd och valde sig ett vackert äpple; men ack,
knappt hade han förtärt det, innan han fann sig
utrustad med ett par ansenligt långa åsneöron. Visst
kunde de vara väl förtjänta, men han tyckte straffet
var nog så hårt. Sedan han känt, mätt och i en källa
sett huru halvalnslånga hans öron blivit, ryckte han
förgäves på dem och fann huru sant det är, att den
som en gång är en åsna förblir åsna.
Medan Andalos högt klagade över detta nya
missöde, framkom en eremit, som väl började med att
förebrå honom för det han störde den trettioåriga
ensamhet, under vilken han varit lycklig nog att i
denna skog ej se en enda människa, men dock till
slut förbarmade sig över den klagande. Eremiten
beskrev, så vidlyftigt man kunde vänta av en man, som
vet mycket och så sällan fått tillfälle att meddela sitt
vetande, huru mycket ont i världen skett genom
äpplen, alltsedan Adam åt därav; men han lät det
likväl ej stanna vid denna lärda utredning utan
visade nu Andalos ett annat äppelträd, varav han
knappt ätit ett och ett halvt äpple, förr än hans
åsneöron voro lika hastigt borta, som de kommit. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
