Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerligt. Det var nära att de fallit honom om
halsen och kysst honom, så glada voro de.
Då Resepelle kom hem och hans mamma fick
höra, att han skulle ge sig ut på ett sådant rysligt
äventyr, började hon tjuta och hålla ett förfärligt
väsende: »Nu får jag aldrig se dig mera, Pelle lilla;
du har varit hemma bara tre dagar, och nu skall
du bort igen, och det till en otäck trollpacka till på
köpet!»
Resepelle själv kunde ej undgå att känna en
viss ängslan, då han besinnade vad han lovat
konungen och drottningen. »Men», sade han till sig
själv, »det hjälper numera icke; nu är det för sent,
och att ej förlora modet är alltid det bästa man
kan företaga sig, då man ej vet vad man skall
göra. Och vem vet dessutom, om det icke kan
lända mig till lycka, ty ingen människa känner Guds
vägar!»
Resepelles mamma gav sig likväl snart till freds,
då hon betänkte, att hennes kära herr son var en
storätare, och att hennes munförråd snart började
tryta; och att Pelle någonsin skulle kunna bliva
rådlös, det kunde hon aldrig få uti sitt huvud, ty hon
trodde fullt och fast, att han var den klokaste man i
hela staden, utom konungen, som hon undantog av
respekt. Hon tyckte väl, att det var förargligt, att
han skulle gifta sig med en häxa, »men», tänkte hon,
»en ful prinsessa medj mycket penningar är bättre
än en fattig och vacker flicka, och när hon kommer
i huset, skall jag nog veta att hålla henne i styr.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
