Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Militärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musikaliska, eftersom generalskan Edenhjelm var mycket
musikintresserad, ordförande i Orfei vänner och tongivande inom societeten.
Hon hade emellertid sina lustiga sidor, om man får tro en gammal
berättare, som då var med. “Jag glömmer aldrig, säger han, då
gumman kom in, lång och siratlig, i vit sidensarsklädning och med
den roliga röda sammetshatten på huvudet. Den såg ut som en
kardinalshatt, och generalskan sades ha fått den som present från
Spanien. Vi skrattade i mjugg åt henne“.
Edenhjelm, som var född 1778, avgick som landshövding 1843
och avflyttade till Stockholm, där han dog 1862.
*
Den andre i ordningen av de här ovan nämnda krigarne, Peter
Carl Heijl, var liksom Edenhjelm en verklig krigsbuss av gamla
stammen, vilken redan som ung löjtnant skurit krigiska lagrar och
belönats med guldmedalj för tapperhet i fält.
Heijl, som tillhörde en från Holland till Sverige inflyttad släkt
och var född å säteriet Refsjöholm i Västergötland 1781, studerade
i förstone teologi i Lund, men slog om och valde krigarens yrke.
Efter avlagda examina blev han officer vid Göta Artilleriregemente.
Tack vare sin stora duglighet kommenderades han 1808—9 till norska
gränsen och deltog senare, i egenskap av chef för ett av de batterier,
vilka ur regementet kommenderats till fälttåget mot Norge 1814, i
kriget. Genom sitt mod och sin skicklighet bidrog han högst
väsentligt till den lyckade övergången av Glommen. Sedan han passerat
de sedvanliga officersgraderna, blev han året 1840 chef för det
regemente, han så länge och med sådan utmärkelse tjänat.
I nio år ledde Heijl sitt regemente. Och alla hans minnestecknare
äro ense om, att han höll högt på Götarnas anseende och goda
skick, att han var sträng och fordrande när det gällde pliktens
uppfyllande, att han var öppen, redbar och karaktärsfast och att han,
trots den barska ytan, ägde det varmaste hjärta. Han var, kort sagt,
en svensk krigsman av “äktaste skrot och hålt“.
Kommendantshuset vid Gustaf Adolfs torg, där Heijl liksom
flertalet göteborgska överstar bodde, var under hans tid en kär
samlingsplats för officerarna, vilka där njöto en snart sagt obegränsad
gästfrihet. Han kunde vara nog så frikostig i den delen, men i
ensamheten kunde han leva det mest spartanska liv. Han kunde då
sitta och förtära enbart stekt fläsk och potatis, med stekpannan,
sådan den direkt tagits från spiseln, tronande på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:52 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0243.html
