Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södra skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansågs alldeles omöjlig att bibehålla, varför vi lyfte ankar och
seglade till “Danholmen", allmänligen “Danska liljan“ kallad, där vi
stego i land för att låta båtsmännen repa sig och själva få oss lite
till livs.
Därvid kom bra till pass den fångade fisken, som lagades av
Winberg på medförd kokapparat, under det att kantinens innehåll i
övrigt uppdukades och jag lyckades plocka en kanna ypperliga
smultron. Måltiden, i vilken de återställda båtsmännen med fullkomligt
frisk aptit kraftigt deltogo, förtärdes sedermera till alläs belåtenhet
på samma stenar, där de tre nordiska kungarne fordomdags sutto
till råds. — —
En gång hade berättaren avtalat med en skärgårdsbo från Donsö,
som gemenligen benämndes Gamle Gustaf och som han ofta seglade
med, att göra en segeltur upp till Käringön. Känsö skulle bli
mötesplatsen.
Som avtalat var landsattes en eftermiddag en båtlast bastanta
Donsöbor vid Känsö. Gubbarne inkvarterades i observationshuset
och den emellan detta hus och det närmaste därintill anbringade
vindbryggan upphissades. Dessa vindbryggor bestå av starka spjälor
och äro tudelade på mitten, så att då man upphissar bryggan för
avbrytande av kommunikationen, de två hälvterna gå upp en åt
vardera sidan och medelst kedjor fästas vid där befintliga stödjepelare.
Man kan på detta sätt genom de uppåt stående spjälorna både se
och tala med dem som befinna sig på andra sidan av den lilla kanal,
över vilken vindbryggan, då hon är nedfälld, leder.
På första aftonen roade sig de hederliga Donsöborna så gott de
kunde i sin ovanliga arbetsledighet och sitt trånga utrymme, men
sedan föranstaltades att de till påföljande mofgon skulle få visit av sina
hemmavarande fruntimmer, hustrur, döttrar och bekanta, till en
trevlig sammanvaro på så nära håll som karantänsföreskrifterna
med-gåvo.
Mycket riktigt infann sig en väldig last med Donsöbornas
vackrare hälvter påföljande morgon, duktiga, starka och
morgon-friska de liksom gubbarne, som nu voro utvilade efter sitt arbete
och krya som aborrar. De olika avdelningarne samlade sig på var
sin sida om den uppdragna vindbryggan, där de stodo hållande sig i
spjälorna, pratande och skrattande allt vad tygen höllo. Det var
ett kacklande och ett väsen, som hördes över hela stranden och bort
till motsatta sidan av sundet.
Det såg ut som kvinnoavdelningen var mindre laglydig än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
